1. Landbaserad vindkraft ökar kraftigt till 2035 – kan stå för 90 procent av all ny elproduktion

Landbaserad vindkraft är det kraftslag som enligt forskarnas modellanalyser bidrar mest till ny kraftproduktion fram till 2035 för att möta den antagna efterfrågeökningen på el till lägst kostnad. Utbyggnaden bromsas i dag av långa tillståndsprocesser, kommunala veton och låg lokal acceptans.

2. Långsammare utbyggnad av landbaserad vind innebär högre kostnader för elsystemets utbyggnad och sannolikt högre elpriser

Om landbaserad vindkraft inte byggs i tillräcklig omfattning kommer elpriserna att stiga till dess att annan elproduktion blir lönsam eller till dess att efterfrågan på el stabiliseras.

3. Elpriserna bedöms stiga och variera mer än i dag

Resultaten från modellanalyserna pekar mot att årsmedelpriset på el år 2035 kommer att vara högre än i dagsläget. Detta gäller speciellt i norra Sverige där elefterfrågan antas växa snabbast. De nuvarande regionala skillnaderna i elpriser minskar också genom att stamnätet byggs ut. Dagens variationer i elpris kommer bestå eller öka.

4. Att dimensionera för extrema och sällsynta väderhändelser höjer leveranssäkerheten men driver upp kostnaden markant

Det är en politisk avvägning i vilken utsträckning elsystemet ska dimensioneras för att klara sällsynta väderhändelser som ihållande perioder med kyla och låg elproduktion, och hur kostnaden för detta ska fördelas, eftersom det påverkar både leveranssäkerhet, beredskap och industrins konkurrenskraft.

5. Gasturbiner har höga investeringsrisker på dagens elmarknad eftersom de används sällan

Gasturbiner är ett möjligt alternativ för att hantera extrema och sällsynta effekttoppar. Modellanalyserna visar dock att gasturbiner skulle behövas mycket sällan vilket gör investeringsrisken hög.  

6. Efterfrågeflexibilitet kan bli avgörande för att balansera elsystemet men utvecklingen är osäker

Efterfrågeflexibilitet kommer att spela en central roll för att balansera elsystemet 2035 och kan sänka kostnaden för att balansera elsystemet jämfört med att bara använda gasturbiner. Det är dock osäkert hur stor potentialen och realiserbarheten är i resurser som vätgaslager, värmelager och elanvändarnas förmåga att anpassa sig efter hur stort utbudet av el är vid olika tillfällen.

7. Elsystemet kan sannolikt hållas stabilt med modern teknik till rimlig kostnad oavsett vägval för elförsörjningen

När elsystemet förändras ändras behov och förutsättningar för elsystemets stabilitet. Batterier, kraftelektronik och avancerad styrning kan ersätta delar av den stabilitet som tidigare kommit från kärn- och vattenkraft. Tekniken finns och kostnaderna bedöms vara rimliga. För en fortsatt god systemstabilitet krävs fortlöpande arbete med att anpassa kravställning och regelverk samt säkerställa tillräcklighet gällande de nätformande egenskaper och förmågor som behövs.

8. Import och exportkablar kommer fortsätta vara viktiga för Sveriges försörjningstrygghet

Det är osäkert hur stor Sveriges framtida export av el blir, men exporten minskar och importen ökar om elefterfrågan ökar kraftigt till 2035. Samtidigt blir import en viktig säkerhetsventil vid perioder med extremt väder som sammanfaller med ett högt effektbehov. Sammankopplingen med grannländerna förblir en viktig del av försörjningstryggheten.

9. Flexibel vätgasproduktion en nyckel för att balansera elsystemet – men investeringsviljan är osäker

Olika uppskattningar visar att industrins efterfrågan på el kan komma att öka från dagens cirka 48 TWh till 114–130 TWh 2035, där vätgasproduktion för att bland annat producera fossilfritt stål står för en betydande del. Flexibel vätgasproduktion i kombination med vätgaslager har en betydande potential att kostnadseffektivt balansera variationer i både efterfrågan och produktion av el – men investeringsviljan är osäker.

10. Stort investeringsbehov i elnät – men effektivare användning har betydande potential

Behovet av att bygga ut elnätet är stort, men det finns även stor potential i att använda det befintliga elnätet mer effektivt. Om kapaciteten i stamnätet skulle öka med 25 procent visar analyserna att det kraftigt skulle minska flaskhalsar och därmed bidra till lägre systemkostnader och mindre prisvariationer.

11. Kraftvärmen kan minska till 2035 på grund av högre bränslekostnader

Kraftvärmens elproduktion riskerar att minska signifikant till 2035, bland annat på grund av ökad efterfrågan på biobränslen för drivmedelsproduktion. Minskad kraftvärme innebär att en del av den planerbara elproduktionen försvagas, inte minst på lokal nivå. För kraftvärmens långsiktiga konkurrenskraft är det därmed viktigt med både konkurrenskraftiga bränslepriser och att den lokala nyttan premieras.

12. Den befintliga kärnkraftens bidrag är viktigt för både total elproduktion och leveranssäkerhet

I rapporten antas att den befintliga kärnkraften fortsatt bidrar med basproduktion och leveranssäkerhet till 2035, men att det ännu inte byggts ny kärnkraft som kan bidra till att möta en ökande efterfrågan på el. Ny kärnkraft är främst en fråga för tiden efter 2035.

13. Vattenkraftens centrala roll förstärks men den kan bli dyrare

Den svenska vattenkraften utgör fortsatt ryggraden i elsystemet även efter 2035, inte minst tack vare dess reglerförmåga. Samtidigt ställs högre krav på flexibilitet och snabbare reaktioner än i dag, vilket kan innebära både tekniska, underhållsmässiga, ekonomiska och miljömässiga utmaningar. Utveckling av och tillgång till framtida reglerförmåga från vattenkraften är starkt knuten till utfallet av omprövningarna enligt den nationella planen.

14. Ledtider och tillståndsprocesser är flaskhalsar som ger högre elpriser

Utbyggnad av ny produktion och nya nät tar lång tid, ofta mer än tio år från planering till drift. Förseningar i tillståndsprocesser eller politiska beslut riskerar att leda till obalanser, flaskhalsar och högre priser. Det innebär att beslut behöver fattas snabbt för att möta en ökad efterfrågan, om priserna på el ska hållas nere.

I de analyser denna rapport vilar på antas den totala elefterfrågan från alla sektorer kunna variera mellan 185 och 255 TWh 2035. Enbart industrins elbehov kan, i dessa scenarier, öka från dagens cirka 48 TWh till 114–130 TWh 2035, där vätgasproduktion står för en betydande del.